Har Cesar bytt sida?

Cesar Milan delar hundvärlden. Antingen är man förtrollad av denne karismatiske hundprofil, eller så är man det inte. Jag tillhör den senare kategorin.

Igår var Cesar i Malmö, här om dagen i Stockholm. Jag såg honom i Göteborg i januari, men blev mest förskräckt över den kändisstatus han har. Hur han uppträder och kanske fram för allt älskas av publiken som en rockstjärna.

Han är otroligt trevlig och enormt socialt kompetent. Han är helt enkelt lätt att älska. Jag skulle absolut inte ha något emot att äta middag med honom, och han är säkert en trevlig vän att ha, men jag köper inte allt han säger.

I samband med Sverigebesöken har han figurerat en del på TV och i dagspressen, och den bild han visar upp där gör det mycket lätt att tycka om honom. När jag ser Cesar utan hund kan jag köpa det mesta han säger, men när jag ser honom jobba med hund mår jag fysiskt dåligt. Problemet med Cesar är att han säger otroligt mycket riktigt bra saker, som har stöd i vetenskapen, men ibland allt detta smyger det sig in saker som strider mot all känd forskning. Det som gör detta väldigt svårt för tittaren är att det handlar om att man måste sålla agnarna från vetet.

För några år sedan startade jag en blogg för att möta Cesar och andra traditionella hundtränare, men jag gav upp. Nu tänker jag starta igen, för att hjälpa till att sålla.

Cesar Milan beskrivs i TV4:s Nyhetsmorgon som en guru för många i hundvärlden och reportern verkar själv mycket imponerad.

Detta sades i inslaget:

Förmänskligar vi inte våra hundar? Behandlar dem som människor?

-Mina klienter är väldigt intelligent, de flesta av dem. De har examen från Harvard – men kan inte rasta en chihuahua. De talar med hunden. De har intellektuella samtal med hunden, de säger "Varför lyssnar du inte på mig? Jag älskar dig..." Hunden bara viftar på svansen och tittar... hunden tycker att det är kul att människan pratar med dem, men förstår ingenting av vad som sägs.

- Jag ser det som att människan försöker fylla ett tomrum. Människan har inte tid med äktenskap och barn, då får hunden fylla det tomrummet. Men det kan göra hunden instabil, för den får intesina behov tillgodosedda. I en relation bör man uppfylla partnerns behov innan man uppfyller sina egna.

Och en hund är en hund och en människa är en människa?

- Ingen tror att en häst eller en delfin är en människa, men det är djurarter som alla älskar. Men en hund vill alla förmänskliga. Man måste ge hunden rätt att vara den han är. Älska honom för den han är. Det är en mänsklig dygd: att ge någon rätt att vara den hon är. Acceptera någon som den är i ställer för att tvinga någon att göra det du vill.

I en sån här park (intervjun sker i Humlegården i Stockholm) kan man se människor bära sina hundar i dyra märkesväskor. Människor köper grejer för stora pengar åt hunden. Vad säger det om oss människor?

- Vissa tycker att det är bra för tillväxten, och det ska man inte förneka...Vi kan gärna göra något för landets ekonomi – men vi ska också hjälpa hunden, för hunden vet inte vad ekonomi och pengar är. Lyx vet den inte heller vad det är. Det enda hunden vill är att vara tillsammans med dig – och tillgodose dina behov, och att du tillgodoser hans behov. Att inte beakta hundens behov är att vara självisk: våra egna behov är viktigast.

- Jag har ofta sett, särskilt i USA, att hunden numera används som en accessoar. Inte längre en partner, utan en accessoar. En accessoar att pryda sig med. Att ha en sån inställning är inte sunt.

Vilket är det vanligaste misstaget vi gör med hundar?

- Att välja en hund som inte passar oss. Människor skaffar sig en hund som är mer energifylld än vad de klarar av. En pudel som har massor av energi kan hamna hos en person som inte är vital nog eller har tiden som krävs för en sån hund. Då blir hunden orolig, börjar skälla, börjar förstöra, blir aggressiv. Därför att det var fel hund för den personen. Dessutom förmänskligar ägaren hunden. Men det största problemet är nog att hundägare och hund inte passar ihop.

Men hur vet man det i förväg? Om man nu inte vet så mycket om hundar.

- Lika lite som man bör köra bil om man inte kan, bör man skaffa hund om man är helt okunnig. Det grundläggande bör man lära sig, åtminstone så pass att man kan bedöma en hund. Innan man blir hundägare.

Kan även svårt skadade hundar rehabiliteras?

- Hittills har jag lyckats. Hundarna jag möter i mitt TV-program har dödat andra djur, bitit människor... Och då kan jag få nån idé om hur man kan arbeta med dem på ett nytt sätt. Att ta in dem i en flock med hundar kan göra dem friskare.

- I USA umgås inte hundar i flock – i Mexiko, som jag kommer i från, ser man flockar överallt. Flocken är som en familj. Om hunden får leva i enlighet med sin natur blir den harmonisk. Ju mer hunden fjärmas från det som är naturligt för den, på en villatomt., bunden vid ett träd, kopplad på promenad, förhindrad att närma sig andra hundar... Det skapar ett asocialt beteende. Jag låter hunden vara social igen, oavsett hundras.

Några av dina metoder har kritiserats, strypkoppel, munkorg. Vad säger du om det?

- Det här med att stryp är hårt sagt... det handlar inte om att strypa någon. Människor ser bara kopplet, verktyget – inte hur tränaren håller det. Man ska vara lugn, och när hunden blir avspänd låter man den lägga sig och vila. Kroppsställningen betyder mycket i djurvärlden, vi ser här hur de lägger sig så här... (Cesar demonstrerar en hund som lägger sig på sidan). Allt sådant har betydelse, det gäller bara att leda dem dit.

Du ska få träffa hundvalpen Gordon, min svärmors hund. Han är fyra månader.

- Han lär sig hur han bör bete sig. Upp till fyra månaders ålder håller de sig nära matte. Mellan fyra och sex månaders ålder utforskar de närområdet och mellan sex och åtta månaders ålder börjar de ge sig iväg långt bort.

Reportern sätter sig på huk och klappar den glada taxvalpen. Cesar går in:

- Där gör du ett stort misstag, enligt min åsikt, min enkla åsikt. Han är bara fyra månader gammal. Snart är han så här stor och tung. Och han tror att du tycker det är okej att han gör så här. Han var uppspelt, och du svarade med ömhet. Men, det är som hans sätt mot rottweilerns nyss, när rottweilern nonchalerade honom. Om han hade varit lugn, hade rottweilern hälsat. Du belönade hans upprymdhet, och upprymdhet är inte fel, men... han sa att du skulle göra det. På så vis gör hundvalpar dig till min klient...

Kan du lära honom gå i koppel?

- Har du osten? Man visar inte osten, man låter honom vädra den. Nosen styr 60% av hjärnan. Du måste se det, annars tror du det inte – de måste vädra det. Det är viktigt att de lär sig att rikta nosen mot oss. När han har sin uppmärksamhet riktad mot mig kan jag börja koppelträningen. Låta honom blir bekväm med kopplet och få honom att följa efter.

- Jag brukar ta med mig någon av mina hundar. Om man har med sig en hund som han gillar, behövs ingen ost...

Slut på inslaget.

Vad skall man säga om detta? Fram till Cesar kommer in på att träna hundar (frågan om rehabilitering) är jag helt med honom. Jag skriver under på allt. Han är rent av klok och vet hur han skall formulera sig, men sedan börjar det skära sig.

Enligt min ödmjuka åsikt är inte lösningen på alla problem att låta hunden hamna i en stor flock hundar. Dagens etologiska forskning går faktiskt mer och mer emot att inte tala om hunden som ett flockdjur alls. Om hunden inte är ett flockdjur, så faller allt detta resonemang platt. Å andra sidan så håller jag med honom om att hundar som isoleras blir asociala. Det tror jag gäller för alla djur, oavsett art, inklusive människan.

När det gäller kritiken av hans metoder skulle jag vilja lägga till några saker. Det är inte bara stryphalsband som han får kritik för, och att någon skulle kritisera användandet av munkorg har jag inte alls hört. Däremot använder sig Cesar av metoder som är olagliga i Sverige och han gör det frekvent. Han använder sig av el och stackelhalsband. Han har även tagit fram ett så kallat "Cesar halsband", som är ett riktigt tortyrredskap som innebär stora risker för hunden.

I åtskilliga program hänger han hunden bokstavligen tills den är utmattad av skräck och syrebrist. Om det inte innebär att strypa någon vet jag inte vad som menas med uttrycket. En hund som haft en nära döden upplevelse är i chock.

Rådet till intervjuaren om hur han belönar taxen kan jag hålla med om, hundar lär sig 24 timmar om dygnet, även om vi inte kallar det träning. Därför bör man hela tiden tänka på vad man gör med sin hund, vad det är för signaler man skickar och vad det är för något man belönar.

Sedan kommer den riktigt stora chocken. Jag tappar bokstavligen hakan och blir mållös, när jag hör Cesar be om osten när han skall lära taxen att gå fint i koppel. Sedan gör han ett extremt klassiskt fel som många godistränare gör, han använder sig av muta och inte belöning. Om det är så han tränar när han inte bestraffar, så förstår jag varför han inte fortsätter. Att muta en hund till att göra rätt är inte särskilt effektivt och det är också väldigt lätt hänt att hunden blir beroende av mutan för att fortsätta göra det önskade beteendet. Det brukar av traditionella tränare låta så här: "Hunden kan det bara så länge du har en köttbulle i din hand", vilket är absolut sant. Det är inte så man tränar effektivt. För att träning skall bli riktigt effektiv skall man använda sig av positiv förstärkning som en belöning för ett beteende.

Cesar är autodidakt, det vill säga självlärd. Mycket kan man lära sig själv, men det är samtidigt dumt att uppfinna hjulet själv hela tiden. Mängder av träning är redan utförd, och vi kan ta lärdom av den. Cesar har hittills varit en bestraffningstränare, nu börjar han belöna, men han borde definitivt ta hjälp av folks om verkligen behärskar belöningsträning, särskilt som han har sådan genomslagskraft världen över. Om Cesar skulle börja träna med positiv förstärkning istället för positiv bestraffning och negativ förstärkning så skulle verkligen hundvärlden kunna ta några riktigt stora kliv framåt. Så nu håller jag tummarna för att det är det som håller på att hända, då skulle man inte längre behöva sålla agnarna från vetet...

Ha kul tillsammans med din hund
Natasja Ravenklint