Funderar du på att bli med hund? Del 5a

Vill du inte ha en rashund, utan en blandras, så tycker jag att du ska fundera över några saker innan du gör ditt slutgiltiga val.

Genetik är svårt! Det finns gener som slår igenom direkt, genar som ligger och gömmer sig och poppar upp när man glömt bort att de finns och så vidare. Jag gick en gång en genetikkurs för hunduppfödare och en av de första sakerna genetikern sa var:

– Ju mer jag lär mig om genetik, desto mindre vill jag bli uppfödare.

Och det är verkligen lätt att förstå om man har försökt sig på att föda upp hund. Du kan planera så otroligt noga, och ändå blir det absolut inte alls som du har tänkt dig.

Många som föder upp hundar gör genetiken otroligt enkel. Det gäller säkert såväl blandras- som rasuppfödare, men det bli ofta otroligt tydligt i blandrasannonser.

50% labrador, 50% border collie kan det stå i en annons. Och så kan det stå något i stil med: Vill du ha en lugnare border collie?

Tänk att jag önskar verkligen att det var så enkelt. Och så praktiskt det vore om det alltid bara var de egenskaper man vill ha som fördes vidare.

Hemma har vi två blandraser: Mooggli, chihuahua/papillion, man skulle kunna säga 50/50%, eftersom det står så i annonserna. Jag undrar var papillionen i honom har tagit vägen. Hittills har jag inte sett någon pappis alls i honom. Vår andra lilla korsnig är en chihuahua/mops, 50/50% även där, med andra ord. Han ser ut som en mops, men med längre näsa och smalare ben, och han är väldigt mycket som en mops, förutom att han har det ättriga temperamentet som chihuahuor ofta har. Ett beteende som jag personligen inte alls är så förtjust i, men som alltså finns i bägge dessa hundar. Jo, jag vet att det finns superstabila och jättecoola chihuahuor, men det är inget som slagit igenom i våra hundar.

På en kurs hade jag en hund som var 50% labrador och 50% tax. Hunden hade en sak från taxen, benen. I övrigt var det precis på pricken en labrador. Tänk belastningen på de benen… Det var en supertrevlig hund. Ett riktigt charmtroll, och hon hade verkligen precis allt från labben. Men ändå vill jag bara säga: Varför? Det är som gjort för att hunden ska få fysiska problem väldigt tidigt. Hälsan måste alltid vara det viktigaste. En hund ska må fysiskt och psykiskt bra, för sin egen skull och för sin ägares skull. Målet med aveln måste ändå vara att skapa sunda och friska individer som kan ha ett långt och underbart liv och som kan få vara glädje för sin omgivning länge.

Man vet aldrig vad som slår igenom! Vissa raser verkar ha starkare anlag än andra. Jag kan bara komma på en border collie blandis som faktiskt egentligen inte alls är som en border collie, och hon är 75% border collie, 25% collie, om man ska räkna procent som många gör.

I förra blogginlägget skrev jag om olika anlag som vi människor har avlat fram mycket medvetet under väldigt lång tid. Du tar inte bort vallningen ur en border collie på ett par generationer. Även om du tror att du har plockat bort den, så kan den dyka upp där du minst anar.

Vad händer om man korsar olika arbetsuppgiftsanlag som inte alls hör ihop? De före detta kamphundsraserna till exempel. De har av någon outgrundlig anledning blivit populära att korsa med. Där har man under extremt lång tid avlat på att de absolut inte ska göra något mot människor. De ska inte bita människa. PUNKT. Däremot ska de bita andra djur, vanligast andra hundar. Och så slår du ihop den här hunden med till exempel en vakthund, som inte ska fundera i två sekunder innan den biter människor. Eller för den delen med en border collie, som också ofta har nära till bett. Och så tror man att man får det bästa från två världar, när det ofta blir tvärtom. Hur tänker man då? Och till vems glädje?

Ska du köpa en blandras, vilket jag på inte något sätt avråder från, vi har som sagt var två själva, så ska du absolut titta på vad det är för något som man har slagit ihop. Min erfarenhet säger mig, ju mer lika ursprungliga arbetsuppgifter som möjligt, desto mindre problem. Ju mer avlägsna arbetsuppgifter, desto större förvirring, för såväl hund som hundägare.

Läs på om raserna! Blir du lika glad oavsett vilken av raserna som slår igenom?

På en kurs hade jag en kvinna som hade en hund som var 75% labrador och 25% vorsteh. När jag pratade raskunskap utbrast hon:

– Vilken tur att det är mest labbe i min!

Problemet var att hunden såg ut som en voresteh och betedde sig som en sådan. Hon hade med andra ord fått en ras som hon inte ville ha, utan att veta om det. Det är som gjort för att inte bli ett bra hundliv.

Om det är en ras som du absolut inte kan tänka dig att ha, köp inte en blandras med den rasen i!

Nästa tips! Täck över bilderna! Det finns inte en valp som inte är det sötaste som finns! Jag kan gå in på Blocket och vilja köpa 25 hundar inom loppet av några sekunder, om jag enbart ska gå på hur söta de är.

När du ska köpa en blandras är det minst lika viktigt att träffa föräldrarna som om det är en renrasig hund. Jag skulle kanske säga ännu viktigare. Träffa föräldarna! Är det en olycka ska du kunna träffa både mamma och pappa! Om inte hunden har rymt och uppfödaren inte har en aning om vad det är för någon. Olyckor sker. Löpande tikar och hanar i närheten av löpande tikar blir otroligt begåvade på att komma åt varandra.

Om det inte är en olycka, ställ frågan ”Varför?” till uppfödaren. Har de inte ett vettigt svar, köp absolut inte. Fråga hemskt gärna vad de vill uppnå med kombinationen, det bör man nämligen ha tänkt igenom innan man gör den.

Låt inte priset vara det som avgör om det blir en blandras! Låt det vara ett medvetet val, där du har tänkt igenom vad blandrasen kan tänkas medföra och varför du tror att detta är den bästa hunden för just dig. Även olyckorna måste hamna där de kan få det som allra bäst!

Lycka till med ditt val!

Natasja