Inkompetens fördärvar hundar
Det är väldigt många där ute som kallar sig hundinstruktörer och hundpsykologer, trots att de inte har någon som helst formell utbildning. De är autodidakta, självlärda, och mycket stolta över detta.
Problemet med en autodidakt tränare är att den personen kan åstadkomma förödelse för sina klienter, och att detta faktiskt kan leda till att traumat blir så allvarligt att hunden måste avlivas. Dessa så kallade instruktörer fäller domen och överslätar sin insats i det hela genom att till exempel säga: "hunden har dålig mentalitet". Med detta menar de att hunden ändå hade fått avlivats, det är alltså inte deras fel. Jag skulle säga tvärtom! Det är hundtränarens dåliga omdöme, bristande kunskap och taskiga mentaltet som just tagit död på ännu en hund.
Här är ett exempel på just detta:
Om du inte ser vad jag ser, så skall jag försöka få dig att se detta klipp med mina ögon.
Övningen går ut på att hundarna skall bli kvar på sin plats medan en annan hund går runt bland hundarna. Detta är en övning som de flesta hundskolor har, i någon form på några av sina kurser. Det är helt enkelt ett lätt sätt att träna störning på en hundkurs, men det kan göras på olika sätt.
Enbart på de första sekunderna av klippet så förstår jag hur denne så kallade "instruktör" arbetar. Utan att kunna se det vet jag att det här är utfört med hjälp av positiv bestraffning, det vill säga att tillföra obehag, och negativ förstärkning, att ta bort det obehag som tillförts. Det syns på hundarna. Titta på schäfern som går runt, svansen hålls rakt, parerande, inte svansviftande. Hunden ser ut att gå och vänta på att det skall hända något tråkigt.
Hundarna som ligger visar det lika tydligt. Titta på öronen, titta på blickarna, titta på hur de ligger. De ser inte ut tycka att detta är kul alls. De ser inte avslappnade ut. De väntar på något otrevligt (just denna gång vet de dessvärre inte hur otrevligt det snart skall bli).
Sedan kommer chocken! Mitt i träningen av att hundar är passiva och att de kan gå i närheten av varandra, så sätter ett smatterband fyr och pangar för fullt. Det väntade sker. Majoriteten av hundarna får fullkomligt panik. En mallionois kommer ur sitt stryphalsband och flyr med svansen mellan benen. En hund får stryk av sin ägare för att han reagerar, för att bara ta ett par exempel.
Hundar lär sig väldigt mycket genom klassisk inlärning, det vill säga associationsinlärning. De kopplar något ihop med något annat, ofta genom vad de ser just när de blir rädda. I det här fallet kan jag garantera att de flesta av hundarna kommer att få en mycket dålig association av smällare. Många kommer nog dessutom att koppla samman det med andra hundar, ja, kanske till och med lydnadsträning. Det som kan tänkas hända, efter en sådan här "träning", är att en hund får problem med mötet med andra hundar. En sådan hund gör ofta utfall, för att skrämma bort det som oroar den. Dessa hundar blir ofta klassade som aggressiva, trots att de i själva verket är rädda.
När en hund lär sig något genom klassisk inlärning är det viktigt att man lär om med hjälp av klassisk inlärning. Hunden måste med andra ord få positiva associationer av det som tidigare gjort den rädd. Detta sker med hjälp av successiv tillvänjning, där hunden gradvis får lära sig att det obehagliga inte är farligt.
Var noga med vilken hundskola du väljer! Titta vad hundinstruktören eller hundpsykologen har för utbildning. Gå gärna och titta på hur träningen ser ut, för att se om det är något du kan tänka dig att göra mot din hund. Gör aldrig något mot din hund som inte känns rätt och bra, oavsett vem det är som säger åt dig att göra det!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja