Ett av våra i särklass vanligaste problem är att hunden drar i kopplet. Fråga vilken hundinstruktör som helst, och detta kommer antagligen vara det vanligaste problemet. Vid ett tillfälle träffade jag en instruktör som då brukade svara: men varför har du lärt den det då? En fullständigt klockren fråga, eftersom det faktiskt är det vi har gjort. Låt oss titta lite närmare på problemet.
Den kände amerikanske TV psykologen Dr. Phil har ett standardsvar på det mesta som handlar om varför någon gör ett visst beteende, "Because, he can!", eller för att tala svenska, "För att han kan!". Faktum är att det är en ganska vanlig orsak till många beteenden, och det är absolut svaret på varför hunden drar i kopplet.
När hunden vill någonstans väldigt gärna, för- söker den komma dit så fort som möjligt, och vi hänger snällt med. Hunden lär sig på det sättet väldigt snabbt, att om man vill någon-stans, är det bara att jäkta på, för vi kommer hänga med. Här vill vi sätta igång varningsblinkers på en gång. Vi lär på detta sätt in ett beteende just "för att han kan!". Det som är lönsamt kommer hunden att fortsätta med.
Det vi kan göra är att se till att det inte blir lönsamt, det vill säga, hunden kommer inte att komma fram till lyktstolpen eller den andra hunden snabbare bara för att han drar i kopplet, tvärtom kommer det innebära att det dröjer extra lång tid innan hunden kommer dit den vill.
Det här är dessvärre ett ganska impopulärt svar på frågan. Vi människor vill ogärna vara orsaken till problemen. Om vi är orsaken måste vi nämligen förändra vårt beteenden, och det är något av det svåraste som finns. Det kräver dessutom en insats från vår sida. Vi måste anstränga oss lite, och träning tar alltid lite tid.
Snabba lösningar
Vi människor spar på energi så mycket som möjligt, åtminstone de flesta av oss, och vi vill gärna ha en snabb lösning på problem. Lösningen kan få kosta, men det skall inte ta någon tid.
Det här har många hundtränare och producenter av hundtillbehör kommit på. Det finns mycket pengar att tjäna på detta problem, och lösningen stavas hjälpmedel.
Det finns ingen hejd på hur mycket energi vi människor kan lägga ner på att hitta på olika smarta lösningar för att snabbt komma till rätta med problem som vi ofta själva har skapat. Marknaden för hjälpmedel för detta vanliga problem är därför oändliga, och de summor vi hundägare har lagt ut på att få denna hjälp väldigt ansenlig.
Som hundinstruktör vill jag här dessvärre komma med en tråkig nyhet. Dessa hjälpmedel fungerar ytterst sällan och du kommer bara bli tvungen att köpa fler och fler. Hjälpmedlen försöker nämligen bara lösa problemet kortsiktigt, utan att ta bort själva orsaken till problemet - ditt beteende.
Hur länge har din hund dragit i kopplet?
Låt oss börja med en fråga: Hur länge har din hund dragit i kopplet? Den frågan är viktig för den säger i regel något om hur lång din träning kommer att behöva bli. Man brukar tala om "belöningshistorik", det vill säga, så lång tid som ett beteende varit lönsamt. Ju starkare belöningshistorik, desto starkare beteende, och med andra ord, desto längre tid tar det att träna bort det.
Jag vill med detta inte säga att om din hund har dragit i fem år kommer det att ta fem år för dig att träna bort det, men troligtvis kommer det ta mycket längre tid för dig att få en hund som inte drar i kopplet, än för den som har en valp som just börjat göra det.
Det första du behöver göra är att besluta dig för att du inte längre vill ha en hund som drar runt med dig på detta sätt, och att du har bestämt dig för att det nu måste bli ändring på beteendet.
När du gjort detta får du se till att du är konsekvent i hur du reagerar när hunden drar i kopplet. Du behöver absolut inte göra samma sak varje gång, men du skall se till att beteendet inte blir lönsamt för hunden.
Vi på Hundens Värld är fast övertygade om att stryphalsband är skadligt för hunden, att ryck i kopplet kan orsaka såväl smärta som skador. Vi är dessutom lika fast övertygade om att det mest effektiva sättet för inlärning är positiv förstärkning, det vill säga att beteenden är belönande på olika sätt (precis så som just detta beteende redan blivit inlärt). Vi kommer med andra ord absolut inte förorda ryck i kopplet eller tillsättande av annat obehag för att hunden skall gå utan att dra. Något som än idag är det i särklass vanligaste sättet att ta sig an detta problem.
Verktygslåda
Det finns ändå vissa hjälpmedel, eller verktyg, som vi kan använda oss av för att minska dragandet i koppel:
1. En sele, helst så kallad Y-sele.
2. Ett helt vanligt koppel.
3. En klicker (eventuellt)
4. Belöning
5. Att tidigare ha lärt hunden ögonkontakt.
6. Tålamod
Många blir förvånade över att jag rekommenderar sele, eftersom det finns en uppfattning om att dessa leder till att hunden drar mer, vilket jag anser är helt felaktigt.
En sele ligger inte, om den är rätt konstruerad och har rätt passform, mot halsen, vilket innebär att det inte skapar något obehag för hunden. Hunden kan inte koppla samman att obehaget kommer från halsbandet, och att om hunden slutar dra kommer obehaget att upphöra. Det är för abstrakt och långdraget tänkande för en hund. Om något är obehagligt vill hunden därifrån, det vill säga, den drar.
Inlärningspsykologi
Det allra bästa hjälpmedlet heter inlärningspsykologi och om vi skall sammanfatta det i två punkter, låter det så här:
1. Belöna de beteenden du vill ha mer av.
2. Belöna inte de beteenden du inte vill ha.
Ett vanligt råd är att: om hunden drar, skall man stanna och vänta, och när hunden stannar upp, skall man fortsätta gå.
Principen med detta råd är att det inte skall vara lönsamt för hunden att dra, och rådet följer de två principerna, men är dessvärre inte särskilt effektivt.
Det beror på att det är för lätt för hunden att utföra det alternativa beteendet (att stanna upp). Det kräver ingen större insats, ingen direkt energi. Hunden lär sig därför ofta att en promenad innebär att man drar framåt och ibland stannar och då fortsätter att dra framåt.
För att övningen skall bli mer effektiv kan vi se till att hunden får arbeta lite mer för att få komma vidare. Hundens insats blir lite större och kräver lite mer, Det är därför en större sannolikhet att hunden kommer att se det lönsamma i att upphöra med det energikrävande beteendet.
Så här gör jag istället:
1. Hunden drar i kopplet.
2. Jag stannar och står helt tyst och väntar på att hunden skall vända sig om och titta vad jag blev av.
3. När hunden tar ögonkontakt berömmer jag hunden och ber den därefter att komma in till min vänstra sida och sätta sig.
4. Vid min sida måste hunden sitta i fem sek- under innan vi går vidare.
Hunden har nu behövt göra flera saker, som har tagit bort fokus ifrån det den höll på med tidigare. Hunden kommer till slut (beroende på hur länge den har dragit i kopplet) komma på att det mest effektiva sättet att komma framåt på är genom att gå utan att dra i kopplet.
Om du vill använda en klicker i denna övning, så klickar jag när hunden vänder sig om och tar ögonkontakt. Jag ger sedan belöningen vid min vänstra sida, så att hunden kommer in och hämtar den där jag vill ha hunden. Därefter klickar jag för att hunden går vid min sida, tills jag åter blir tvungen att stanna och öv- ningen börjar om från ruta ett igen.
I nästa nummer kommer vi med fler tips i denna "Hjälp!" serie. Lycka till med träningen!
Text: © Natasja Ravenklint 2011
Texten har tidigare publicerats i den webbaserade tidningen Hundens Värld nr 8 2011.
Önskar du enskild träning?
Kontakta oss. Du hittar kontaktuppgifter under enskild avdelning. Österlen eller Malmö